ibland kan jag bara känna mig så ledsen för att du är borta, som att du var min vän, någon jag kände väl. ibland kan mina ögon fyllas av tårar när jag tänker på hur fin du var, iallafall den heath jag har skapat i mitt huvud. där, där du förstår mig precis, där du berättar din livshistoria för mig, där vi skrattar och gråter tillsammans. ibland kan jag bara känna mig så ledsen för att jag vet att din dotter växer upp utan en pappa. livet fungerar på mysteriska sätt. allra minst här, just nu.