Japp, ville bara skriva ett inlägg och säga att allt är bra.

min kuselin är här från stockholm och vi har kollat på melodifestivalen och myst, sånt är bra för både kropp och själ serni!
den här helgen har gått och går bara ut på packning typ, lite segt att inte kunna träffa kompisar hit och dit som man vill men det får komma senare. jag var iallfall på stan med angelica och johanna på vår ''lediga'' dag i fredags, det var supermys och jag hittade snygga byxor och fin skjorta. puss på att det var bra och att dom är bra!

annars är jag lite orolig och hypokontriker och tror att jag har fått cancer knölar på halsen typ, mamma tror att det bara är svulna kötlar för att jag är förkyld men jag är så orolig och hatar det. fick hela livshistorien framför mig och tänker hur det skulle bli om jag hade cancer. så jävla töntigt jag vet!
ska iaf gå till skolsyster på måndag, och hoppas att nån über bra vän kan följa med?

imon ska jag försöka hinna med att både packa mitt rum, ta min kusin till villerkulla och gå på stan med henne, ujuj.
vi får se om jag lever, isåfall med ett inlägg i bloggen imon.

godnatt nattugglor!


puss!

Idag mår jag bra, det är skönt. det går liksom uppochner.

att det blir bättre och bättre har mkt att göra med något som angelica sa, hon sa att musik hjälper igenom det mesta och då började jag fundera på om det verkligen stämmer. jag har inte känt mig bättre fast jag har lyssnat och lyssnat på musik varje dag.
men så igår när jag var hos mamma på biblioteket och kollade skivor hittade jag sunrise avenues skiva on the way to wonderland som jag lyssnade sönder innan och under pier pressure för två år sen och nu hade typ glömt bort.
så jag lånade den och har nu lyssnat på den nonstop, Samus texter ger mig rysningar, dom stämmer och är så fina att jag dör.
så there you have it, jag har hittat tillbaks till dom och till en liten bit glädje.
här har ni en liten bit som jag gillar:

Cause my dreams are all blind
they take me back to our time
and make you be mine only
let me leave tears behind
I dry them only for you
and make you be mine only.




åhåh fint säger jag bara. tack samu!

usch,, nu är det jobbigt.

jag går runt med en ledsen och deppig klump i magen som jag inte kan göra nått åt.
och allt för ''det''s skull. jag hatar det verkligen för jag vet att jag egentligen borde vara sur som fan och
bara skita i det, inget av det är ju värt det.
men jag kan inte, jag har fortfarande en saknadkänsla i mig som jag inte blir av med. det suger så mkt och jag önskar att jag visste vad jag kunde göra för att bli av med den,
jag önskar att jag bara kunde ignorera och inte ens bedyra det med en tanke eller blick så som jag borde. men istället tänker jag alldelles för mkt på allt och önskar att det hade blivit annorlunda, att personen i fråga hade varit annorlunda.
jag vet att såhär borde jag känna om jag hade vart superkär och det verkligen hade vart nått men även om det inte var så, är jag så jävla sårad. det gör så ont att bli utnyttjad på det sättet om ni förstår vad jag menar. det är som en dålig high school rulle som man inte förstår, bara utan det lyckliga slutet där svikaren blir kär medans utnyttjandet pågår. inte ens så är det.
det är nog nått fel på mig.

dessutom känner jag mig så falsk, för i skolan kan jag liksom lägga på akten och vara glad och låtsas att jag bara är så sur och arg, för det är så jag gör, så jag funkar. jag kan inte gå runt och vara ledsen, det är inte den personen jag är.
därför är jag så tacksam mot mina vänner som faktiskt ser bakom den där glada ytan och märker att nått är fel.
missförstå mig inte, alla skratt är inte falska. inga skratt är falska faktiskt, jag har bara lärt mig att koppla bort det ledsamma för då. men så kommer det en minnesbild eller ett visst ansikte och då är det kört. då kommer känslan igen.

det känns som om det regnar i mig just nu.

WOAW!

sorry jag vet att jag skriver mkt inlägg men jag har faktiskt precis börjat och har blogghype, lär ju bli mindre!

Anyways, så har jag precis kommit hem från dansen och det var nice som vanligt.
fast jag och amanda var inte där så det var lite svårt förra veckan för vi var sjuka, så konversationen mellan mig och denny lät ungefär såhär:

Denny: var det några som inte var här förra veckan!? (kollar på alla med evil eyes)
*vi räcker försiktigt upp handen*
D: jaha?????
Jag: jaa men vi var faktiskt sjuka
D: pppf! sjuka? VART BOR NI?
J: majorna, det är ju långt!
D: hmm, ja det är ju faktiskt ganska långt.
J: jaa! och vi hade faktiskt feber
D: ppfff!! nu kör vi!

HHAAH jag älskar honom.
sen körde vi iallfall en super fin koreografi i stil med typ so you think you can dance och så.
väldigt fint måste jag säga, jag och amanda klarade det faktiskt bra för att vara lite efter ;D



Men hur går det egentligen med koncentrationen när man har en danslärare som denna?



Puss för ikväll, vi hörs imon darlings!

HAHAHAH. klara is tha konstnär!
inget illa ment, vi diggar bara nick, haha.


både majs1 och johanna var borta idag, saknade dom.
första delen av dan var bra iallafall, åkte tåg med anna och alina var äntligen tillbaks i skolan!!
sen blev det lite jobbigt, orkar inte med känslor längre, äh!


btw. GLAD FETTISDAG ALLA!

och idag ska jag då äta min enda semla på året, jag står inte ut annars. det är alldelles för sött för att ätas mer än
en gång per år! haha.
Lukas och hans pappa kommer hit för soppa och semmel mys, sen blire dans med twisted feet och favvoamanda!

puss på er som läser!

Japps. nu behöver jag få lite känslor ur mig, läs om ni vill eller låt bli.

jag känner mig ganska tom just nu, hatar att jag bara blir besviken gång på gång och tkr att nånstans
räcker det nu. jag har fått höra hela mitt liv att jag är  bra och räcker till, men tydligen inte?
varför blir jag då sårad och skit hela tiden. är jag inte värd bättre?
idag tänkte jag att  jag kanske ska skita i kärlek helt, och bara vara nöjd utan det. men sen kände
jag hur tomt det skulle bli utan en förhoppning om kärlek och sånt iaf. jag behöver nån.
och det suger apröv. jag önskar att jag skulle kunna vara en såndär cool independent woman som inte
behöver nån men som alla vill ha, men jag vet inte hur man blir sån. jag tror inte det går att öva upp faktiskt.

det som iaf är posetivt är att jag fortfarande har en gnutta hopp, jag har ju ett supersött span men är rädd för att
göra nått så att det skiter sig, har ju ingen aning om hur han känner för mig. Jag är så trött på ovisshet och känsloskit.
kan det inte bara vara enkelt?

men kanske är det är sant som folk säger, tredje gången gillt.

med hopp,

Kajsa

Yes, heath vann en postum Oscar för bästa manliga biroll!
rip.



Andra inlägget och det här med bloggen känns bra.
Inga djupare känslosamma analyser nu, för jag ska sticka och repa.

men sen kommer jag skriva ett inlägg för idag har det vart jobbigt.

hejdå sålänge.

Välkommna!

yes jag som aldrig följer trender följer iallafall en och börjar blogga.
det är som mina kusiner säger om att min syster ännu inte är medlem på facebook;
''när ska du acceptera utvecklingen?''

så ja, hoppas ni gillar bloggen.
tänkte bjuda på lite av varje, dagens outfit när jag känner för det och är fin, roliga och bra att veta saker från min dag och såklart mkt av mina  personliga känslor.
Jag behöver verkligen nånstans att skriva av mig, även om jag har dom underbaraste vännerna att prata med i verkligheten så kan det vara skönt att skriva in the heat of the moment så att säga.

För ni som inte vet vem jag är:

Kajsa Angleflod
16 år
går i ettan på Lerums gymnasiet  dramalinje
bor i majorna, gbg med mamma
och i norrköping med pappa, tre halv brosor, en hel syster och låtsas mamma

Bara lite basic info sådär. jag gillar att tänka att om ni läser min blogg lär ni känna mig mer om ni skulle vilja det.


Puss och Kram för denna första gången, grattis för min förlorade blogg oskuld!