HAPPY NEW YEAR FROM ALL OF US TO ALL OF YOU BABES!

men what have I shoppat then?


världens snyggaste militär gröna leggings med dragkedja

nyårs bling bling

långklänning, extra stor storlek. mums.

jaha mina kära, Super K is back! this is what I have been up to:

nej mina vänner, nu drar jag och kurerar mig på Spa i några dagar.

jaaa, jag vet. jag har varit borta. en salig blandning av ingen internetuppkoppling och no lust and inspiration. så är fortfarande fallet så därför väntar jag med allt som har med utmaningar att göra och langar bildbomb istället, enjoy!

Jul @ crazy house i Norris,


var på julavslutning med mina två stora kärlekar

världens finaste

papi stod i som en äkta hemmafru i köket

hahah cp


vi var fina

vi åt mat

bonusmor var rödhårig (it runs in the family)

tomten kom på besök

julklappsöppning!!

Guys! jag har hittat en fin tjej som driver en modeblogg. hon är på topplistan av dom mest besökta på blogg.se så jag antar att alla redan har sett bloggen men jag blev så glad när jag läste den att jag var tvungen att dela med mig. jag har svårt att gilla någons stil helt fullt ut (förutom Kenzas typ, jeesus) så jag kan inte säga att allt denna tjejen tar på sig är snyggt men det jag gillar med henne är att hon har en shysst egen stil och driver en populär blogg utan att vara rädd att vara ''vanlig'' ibland. det gillar jag! sen så är hon inte hyperdypersmal heller och det är alltid ett plus.


check it out @ colorelle.blogg.se

okej bruds (och kanske någon manlig bloggläsare), jag väntar med nästa utmaning om min i min handväska till imon eftersom jag inte har fotat den än :)

men lite cambilder bjuds det på iallafall,


har på mig mitt senaste köp, världens skönaste tröja från hm i typ mörk sandfärg med en liten ficka.



vi gosar gärnet!

idag,

jag var tjock,

började dagen bra

åkte tåg och sträckte ut mig i typ 20 timmar



sen fick jag äntligen träffa mina älsklingar.

Dag 11 – Mina syskon

and it has all ended up do this, till det finaste jag har i livet. mina älskade syskon. mina tre bröder och min syster har en otroligt stor del av mitt hjärta men också av min vardag, tänker på dom alla mer än några gånger om dagen. jag ser oscar i pojken som har glass över hela ansiktet och ser så lycklig ut, jag ser simon i pojken som sliter och drar i sin mamma i ena sekunden och andra sekunden sitter i hennes knä och kollar ut på göteborg som susar förbi spårvagnen vi sitter på. Jag ser anton i grabben med dom tajta jeansen och nitbälte som sitter och lyssnar på iron maiden på biblioteket medans han mamma försöker få honom att låna nalle puh böcker och jag ser minna i alla henna-färgade kvinnor med färgglada kläder.

vi börjar från början:


Minna 22 år är tillsammans med Frida, världen gulligaste tjej. hon har en superfin tatuering där det står KAOS som står för Kajsa-Anton-Oscar-Simon (jag kom på idén, mmmm) min syster har lärt mig mycket om livet, hon är en stor inspirations källa men vi kan inte umgås mer än en dag intensivt utan att börja bråka.

Anton, 9 år. mina fina anton, fotbollstokig, gillar att lyssna på hårdrock, älskar att läsa och är den sämsta förloraren i hela världen, typ. det finns nog inte många barn som är lika känsliga eller som har lika stort hjärta som anton, finare unge får man leta efter. har melankoli i sina ögon ibland, det gör mig ledsen.

Simon, 6 år. coola simon, som det syns på bilden så är han grymt cool och världsvan redan. han kan vara förbannat irriterande men när han väl vill så är han en otroligt  underbar pojke som älskar att vara bra på något. eftersom han är mellanbarn så får han inte riktigt vara störst och bäst på nått speciellt men han kan, det kan han. han pratar finast i hela världen och kan hela alfabetsboken utantill med rimmen och allt, fast han inte kan läsa.

oscar, 2 år. okej, jag alla mina syskon så mycket att det gör ont men jag och oscar har alltid haft någon speciell kontakt. okej men han är två år, hur vet du? kanske ni tänker nu men sånt vet man bara. det finns inget som kan göra mig så glad på en deppig dag som att höra hans röst och när han ler sitt oscar-leende så smälter allt. min fina bebis.

Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag


tunika från hm, dock är min är svart

jeansleggings från cubus (svarta dom med)

boots från vagabond.

PUSS

Dag 09 – Min tro

min tro. jag tänker säga så enkelt som det är; jag har ingen tro. jag skulle varken se mig själv som ateist eller troende, vet inte varför men så har det blivit. jag är judinna i grund och botten eftersom det ärvs genom kvinnor inom judendomen och min mormor flydde från hitler när hon var typ sju kanske. men vi har aldrig varit troende, varken jag, mormor, min syster eller min mamma, det bara är så. ibland tänker jag att det finns någon och ibland inte, jag försöker iallafall så mycket som möjligt att inte tänka på såna stora frågor för jag får sån ångest. som liv efter döden eller ''lev varje dag som det är den sista''. hatar det jävla uttrycket, som att det hjälper att man gör massa galna saker varje dag för att leva ut sina drömmar, nej jag vill fan leva istället. hellre ett tråkigt liv i 90 år än ett vilt och galet i typ 40 år. är så jävla kukigt rädd för döden, kanske är det min tro.


sen tror jag på julknäcke också, fy satan va gott det är!

på bilden är det någon random brud och min fina fina Ben. mannen som talar till mitt hjärta varje dag. bilden är tagen i sverige, närmare bestämt i göteborg, utanför trädgårn den 5:e februari 2010. tjejen på bilden hade kunnat vara jag, kan inte fatta det. kan inte fatta att jag var i samma stad som mannen jag drömmer om, mannen med silkesrösten i typ 48 timmar utan att träffa honom. utan att få krama honom och faktiskt berätta hur otroligt mycket deras texter betyder för mig. Ben var här i två dagar innan han åkte hem till Kanada och jag blir tårögd över vilka ord jag inte fick säga till honom. så nu har jag bestämt mig, nästa gång dom kommer ens i närheten av sverige så sticker jag, direkt. jag behöver få höra Ben sjunga white sparrows medans tårarna rinner ner för mina kinder, jag behöver det för att må bra nu.

Dag 07 – Min bästa vän

jaa, så kom det till detta. jag är en så lycklig lottad person att jag har flera personer runt mig som jag är stolt över att kalla bästisar. här är några av dom och några av mina favoritögonblick tillsammans med dom:


berlin med den bästa av dom bästa.

porr med nina

utekväll med min fina

älsklings-gabbe

sexighet på resa med boyfriend

en glad bild från flera år sen med mandapanda

Dag 06 – Min dag

jaa, min dag. den såg ut typ såhär kan man väl säga:


vill köra fler såna här bilder. tack nina!

det var plusgrader, jag är alltid som gladast då. nu är det bara lite sol, några grader till och försvinnande snö och sen är det vår, den bästa av årstider. så idag har jag äntligen fått sova, jag har ätit julbord och jag har skrattat (mycket). det har varit en blandning av skola, hemska men otroligt bra dokumentärer, Meeths och den gyllene måsen. en dag med världens finaste mottagande med typ fyra kramar från mitt personliga lilla element och ett hello baby följt av ett strålande leende. jag blir alltid på så bra humör då, som att ett leende och en speciell kram är det enda som krävs. sen blev det värre, efter skolan blev det energisugande och minnen som drog upp ett oväntat sår. av ett enda namn fick jag snabbt tillbaka lyckoruset innan jag också fick tillbaka resten, känslan när jag såg den läderprydda ryggen påväg bort från mig och tanken om varför det aldrig är min tur att vara lycklig.

Dag 05 – Vad är kärlek?



kärlek är mina fina pojkar, såklart


kärlek är att vara ute med sin vapendragare,


kärlek är att kramas sådär härligt,

kärlek är sol och nikotin på varma dagar,

kärlek är mina grabbar, på bild några av dom,

kärlek är musik,

kärlek är männen i mitt liv,

kärlek är att kunna fira många fina födelsedagar med sin fina familj,

kärlek är att förgylla vardagen genom att fika med människor som får en att må bra,

kärlek är min fina gabriella,

jag har otroligt mycket kärlek i mitt liv, vardagskärlek som jag gillar att kalla den. för mig är småsaker som att ens favoritlåt går på radio eller att någon man tycker om ger en den där extra härliga kramen en form av kärlek, det lyser upp vardagen om man försöker se kärlek i det mesta. så jag försöker göra det, vissa dagar är det svårt, men dom där dagarna då det är lätt väger upp allt. kärlek är något fint.



kärlek är peyton och lucas.

Dag 04 – Det här åt jag i dag

frukost-

+
hallonyoghurt med havrefras och kaffe på skolans frukost

lunch-

+
pyttipanna och tzatsiki i bamba

middag-

+
lammkottletter med potatisgratäng och till det julmust, möms!

Dag 03 – Mina föräldrar

Mirjam och Sven. ja, så enkelt är det faktiskt. Mirjam och Sven, Sven och Mirjam, det är mina föräldrar.

Min mamma Mirjam är 49 år ung, hon fyller 50 år nästa år, då blire fest. Hon jobbar som biblotikarie på Göteborgs stadsbibliotek och det har hon gjort i snart fem år. innan dess var hon maskör, först på stora teatern och sen startade hon sitt eget företag och började frilansa. eftersom jag och mamma bor tillsammans 24/7 så kommer vi inte alltid så bra överens men jag känner ingen med större hjärta eller en bättre mamma, hon är sån mamma som fixar frukost på sängen och när hon är på glatt humör så är det det bästa som finns att vara hennes dotter. det är liiite värre när tröttheten, hungern eller det allmänna dåliga humöret kommer på, haha. jag har fått min förmåga att äta godis och annat sött i tid och otid från henne, trots att hon hävdar motsatsen.

Min pappa Sven är också 49 år ung så det blir fest för honom också nästa år! Papi jobbar som skådespelare och det har han gjort i hela sitt liv. i nästan tjugo år jobbade han på göteborgs stadsteater men valde att sluta när det var så många skådisar som varslades därifrån -98 eftersom han tyckte teatern skötte varslandet fel och oansvarigt. jag och min pappa har ett speciellt förhållande, han är den jag saknar mest av alla (förutom mina pojkar, mina fina pojkart) hela tiden och det mesta av det beror antagligen på att vi är så lika. vi tänker lika, vi pratar lika och vi tycker lika om folk och fä. jag har alltid velat bli skådis precis som han och jag har inte haft någon annan tanke på yrke förutom det, tills för ett tag sen när jag med hjälp av en klok människa kom på att det nog var mest för pappas skull jag ville bli det och ju mer jag tänker på det ju sannare blir det. min dröm är fortfarande skådespeleriet men jag är nu öppen för andra saker också, det är skönt att veta att jag inte behöver bli precis som pappa men kan ändå hålla kvar det där speciella förhållandet.

Mamma och pappa träffades den 17 januari -87, dom jobbade båda på stadsteatern men träffades på en krog sen var dom oskiljaktiga i ungefär 13 år. -99 fick pappa rollen som jean i strindbergs ''Fröken Julie'' och titelrollen gjordes av Therese, hans ''nya'' kvinna sen dess.

Therese är i 40-års åldern och hon är min bonusmamma. hon och pappa har levt tillsammans sen -99 och har varit gifta i några av dom åren. dom hade världens finaste bröllop i vår dåvarande trädgård med vackra sånger, tal och dikter. Therese är den bästa bonusmamman man kan ha, men som sagt så har jag inte alltid tyckt det. i början av hennes och papis förhållande så var hon inte det, hon var ingen barnmänniska. till och med när anton, min äldsta lillebror hade fötts, så funkade vi inte. eftersom anton var hennes första barn så var hon otroligt överbeskyddande och jag hatade att bo hos pappa då, men tillslut efter två bröder till och några år så har vi båda växt otroligt mycket som människor och nu kan jag inte tänka mig en bättre eller roligare extra mamma. snacka om tufft jobb också!


mami                                               papi

bonusmami och papi

tänker vänta med utmaning 03 tills imon. har suttit och läst om bombattentatet i Stockholm i snart en timme och jag är så rädd, orolig och ledsen över vad som händer med världen att jag bara ska dra mitt täcke över mig och försöka sova bort allt.

julklappstips till super K, *hint hint*



allt från modekungen.se

ville bara säga det friends!!

tonight,


ikväll blire middag hos bäsisten och sen teater. till det kör jag en kort, söt klänning med döskallar som ser ut som prickar. det blev även uppsatt med flätor, mörkt nude färgade naglar och skinnjacka! vad tycks?

Dag 02 – Min första kärlek

okej, den här är svår. jag har sämsta minnet i hela världen, men let's try!

när jag gick på abrahamsbergsskolan gick jag i samma klass som två killar vid namn Daniel och Anders. dom var dom där populära, socker söta killarna som alla tjejer gillade. Anders var blond med fina blåa ögon och han stod på fotbollsplan redo att skjuta mål redan någon minut efter rasten hade börjat. Daniel, åt andra sidan, hade föräldrar som var från chile. han hade mörkt hår och bruna sammetsögon som alltid såg så snälla ut. tror att det är han som har gett mig min svaghet för snälla ögon, antagligen. iallafall så var dom båda hysteriskt populära i våran klass, alla tjejer gjorde sig till för dom, inklusive mig såklart. även fast jag inte riktigt passade in med alla tjejer (tell me, when do i? hatar tjejer tyep) så var vi exakt lika på den punkten. i början kunde jag inte bestämma mig om jag gillade anders eller daniel bäst, det var olika varje vecka. men jag kommer fortfarande ihåg deras ögon, daniels mörka och snälla, anders blåa och pigga.

men! eftersom jag inte kommer ihåg alls mycket om dom fina pojkarna på abrahamsbergsskolan så kan jag alltid berätta om min första ''kändiscrush''. men inte ens där var jag lik alla andra som på den tiden var kära i nsync's och hanson's, nej. på denna tiden var jag väldigt mycket på min pappas teater i norrköping, när jag var typ elva så gjorde han mycket musikaler och när han fick rollen som fågelskrämman i ''Trollkarlen från OZ'' så satt jag på första raden på 13 föreställningar. för er som känner till Trollkarlen så vet ni att det finns ett fegt lejon med, i Norrköping spelades det lejonet av Jesper, eller jeppe som han kallas. på den tiden var han väl i sena 20-års åldern och han hade dom största och snällaste ögonen jag någonsin hade sett (märker ni mönstret?). jag kommer ihåg att jag älskade honom för hur han alltid gav mig stora bamsekramar, och hur han vinkade till mig i applådtacket, jag kommer ihåg att han alltid lös upp när jag var med pappa bakom scen och jag kommer ihåg att pappa sa att han kommer bli en bra pappa en dag. Jeppe är fortfarande en av dom snällaste vuxna männen jag har träffat i hela mitt liv. varje gång vi ses och han kramar mig och säger att jag har blivit så stor är det som att jag ändå är 11 år igen och sitter längst fram och ser jeppe tacka för applåderna och vinka och blinka åt mig.


fina jesper.

jaha ja, imorse loggade jag som vanligt in på bloglovin för att kolla de senaste inläggen från vänner och diverse andra snyggingar. på ett av inläggen möts jag av rubriken ''till min kära vapendragare'' från ninas blogg. vem kan nu detta vara, tänkte jag, om det inte är jag? men till min stora lycka var det ett helt inlägg om yours truly från min fina fina vän. läser ni inlägget så ser ni utmaningen jag nu har att facea, i hela 31 dagar. och NU har jag utmanat nina med exakt samma sak så hon vet det och så att ni andra är vittnen! jag börjar direkt!

Dag 01 – Om mig

jaha, så vem är jag? börjar med fakta tänkte jag!

Jag heter Kajsa Angleflod och bor i en liten och mysig tvåa med min mamma i centrala Majorna. Jag är 18 jordsnurr gammal och min födelsedag infinner sig den 12:e augusti varje år med början år 1992. På den tiden var jag grymt planerad, datum och tid för födseln var redan bestämd, tro det eller ej. anledningen till detta var att min storasyster (som ni får veta mer om på dag 11!) hade bråkat så mycket med mamma under sin födsel vilket resulterade i akut kejsarsnitt så denna gången ville mamma och pappa vara på den säkra sidan. I magen hette jag Martin så mamma var totalt övertygad om att jag skulle bli en kille, tack för det!

iallafall! hela min barndom var jag allergisk och hade eksem över hela kroppen pågrund av detta. Dom första åren var jag allergisk mot allt möjligt så som choklad (!!!), diverse frukter, damm, pälsdjur, ägg, gröna baljväxter och massa annat. detta resulterade i att under mina första kanske 7 år i livet gick jag runt med röda prickar och kli-iga eksem över hela kroppen. för att lindra detta ställde min pappa mig, från väldigt ung ålder och uppåt, på kökbordet och smörjde in hela min värkande kropp med diverse salvor medans han berättade underbara improviserade historier för mig. sicken tur i oturen att jag har en pappa som var skådespelare som underhöll mig medans det brände och smärtade överallt. uppepå detta var jag ett rätt dampigt barn de första åren, till skillnad från min syster som var en ensamvarg så skrek jag så fort jag blev lämnad ensam i ett rum. nångång tror pappa till och med att jag kom upp i pernilla wahlgren toner, alltså äckligt höga toner. uppmärksamhets behov redan då!

jag är född i Göteborg och spenderade mina första år på vasaplatsen och gick på dagis i guldheden. när jag fyllde sex år bestämde sig mina föräldrar för att sälja våran underbara, stora lägenhet och flytta till Bromma i Stockholm. Där bodde vi i yttligare en underbar lägenhet, högst upp i ett tre våningshus med etage i lägenheten och allt. kommer ihåg den lägenheten otroligt starkt, antagligen för att jag spenderade de lyckligaste åren hittils där. kanske? i Stockholm gick både jag och min syster på abrahamsbergsskolan och jag trivdes som bara den, vi skaffade en kanin och levde det närmaste min onormala och underbara familj kunde komma svensson-livet. men allt roligt måste ta slut och 1999 (tror jag) kom beskedet om att mina föräldrar skulle skiljas, kommer ihåg det så väl. mamma satt på diskbänken och grät tysta tårar medans pappa försökte tala med oss så lugnt som möjligt, han hade träffat en Therese som han ville spendera resten av sitt liv med. så han lämnade oss för att bo med henne i centrala Stockholm och jag, mamma och minna flyttade två portar ner på gatan till en trea. där försökte vi fortsätta leva våra liv, jag och min syster nu som varranan vecka barn. jag antar att mamma mådde piss, hon låg mest och sov, men hon blev aldrig oansvarig. jag märkte inte så mycket annorlunda saker men jag vet att min syster hade ont av allt. hon var tonåring då, de värsta åren var hon inne i.

Men tillslut kunde vi inte bo kvar längre, jag tror att det var minnen som spökade som gjorde att mamma bestämde sig för att flytta tillbaks med oss till Göteborg. vet inte varför det var så självklart att vi skulle med mamma men så var det iallafall, kanske ville inte den då (obs då, hon är nu den absolut bästa extramamman man kan ha, faktiskt) unga och inte så underbara Therese ha två jobbiga skilsmässobarn att göra med. så vi tog vårt pick och pack, tog ett tårdrypande förväl av våra bästisar och flyttade till ett högt berg i Majorna. där såg man nästan ut över hela världen och vi var så nära himlen att jag blev höjdrädd. eftersom vårt andrahands kontrakt snart tog slut flyttade vi ner från berget och till en gård vid namn Vita Björn, väl där började jag på djurgårdsskolan i Majorna, där trivdes jag. och det var väl där känslorna började komma ikapp den 9-åriga mig för det var då kilona började byggas upp. Jag var alltid en liten och smal unge men eftersom alla i vår familj hade problem att äta bort på den tiden så blev det bara så, jag blev tjock. det hade jag problem med i flera år, när jag väl började inse hur jag såg ut hatade jag mig själv, och jag hatade min bästa vän som var så liten, söt och blond. så jag började använda mascara och blev istället bästis med en utstött tjej i klassen, då trivdes jag tror jag. men i sexan kom vändningen, skådespeleriet.

jag blev erbjuden en roll i en novellfilm som handlade om en lite överviktig, utstött tjej som har en mamma som inte bryr sig om något. hon är kär i den finaste och snyggaste killen i klassen men vågar inte ens drömma om att han ska älska henne tillbaka, men självklart visar det sig att han gör det. det var något av det bästa jag har gjort hittils i mitt liv, jag älskade regissören andrea som hjälpte mig förstå att jag var fin som jag var, jag älskade joseph som spelade killen i filmen och som faktiskt verkade gilla mig hur jag än såg ut på riktigt också och jag ä-l-s-k-a-d-e att vara duktig på något, jag visste att jag ville fortsätta med film. efter filmen hade premiär på göteborgs filmfestival så ringde regissören jens jonsson och frågade om jag inte snälla kunde träffa honom för en provfilmning för hans tv-serie. dagen efter min fjärde provfilmning för jens ringde dom och sa att dom skulle vara jätteglada om jag ville spela rollen som Karin, den feministiska rebellen i en sjätteklass på en skola med ytliga tjejer och lärare med många problem. serien hette God morgon alla barn och sändes på svt 2005 och efter det visste jag att det var skådespeleri jag skulle satsa på, jag ville bli precis som pappa.

efter detta kämpade jag mig igenom sjuan på högstadiet med hjälp av musiken, känslan av att inte passa in i klassen och att alla vännerna blev placerade i parrarellklasserna botade My chemical romance, Neverstore och Sunrise avenue varje lektion och varje rast. tillslut växte jag ur min svåra hägstadieperiod och i mitten av åttan formade jag tillsammans med några underbara brudar det bästa kompisgänget du kan tänka dig. vi upplevde våra första fyllor och hångel tillsammans, vi skrattade och framför allt så passade jag in där, det gjorde vi allihopa. och det gör vi fortfarande, som tur är.


(tyvärr så har jag inga bilder från barndomen här, otroligt synd.)

eftersom alla som läser denna bloggen känner mig mer eller mindre så tänker jag skita i resten, ni vet redan om min gymnasieperiod osv och detta är redan ett alldeles för långt inlägg! kapish? :)

världens bästa musikal. typ!

dagen kan sammanfattas såhär:

med världens snyggaste man...

och en rätt snygg kvinna!

ska alltid ha så här underbart nagelack nu när mina naglar börjar bli lite längre. krispigt värre! bringing some summer into the darkness...


och, som vissa av er vet, så planerar jag jättemycket för min nästa tatuering. det jag vet är att det ska vara något för mina fyra syskon, är inne på hjärtan. typ såhär:


fast på foten och med fyra hjärtan. perfection? need opinions folk!

idag går jag i ett visst tecken,



billy talent style. dags för skola!

DD, för typ ett år sen. underbar kväll!

jag har förändrats sen den kvällen, klart jag har det. jag har blivit ett år äldre, gått ut på krogen lagligt, klippt av mig håret och haft många bra kvällar sen dess. men ändå kommer jag på mig själv att sakna den kajsa jag var då, sakna den tiden och allt som hände mig. jag saknar hur lätt allt var och hur bra jag mådde med mig själv. vad hände? jag har fortfarande bra kvällar med samma människor och med samma kläder men ändå är något annorlunda. något med mig har ändrats, ålder? jag vet inte. jag vet inte alls. jag avundas den tjejen jag var, för sanningen är att sen dess har jag gått upp i vikt, ändrat mitt utseende, förlorat mycket och lärt mig mer och mer om vad sorg, saknad och mörker är. men någonstans borde det där starka jävla ljuset finnas kvar. kanske är jag den där glada tjejen som dansar utan att bry sig och klunkar öl snart igen. jag hoppas det.

som den gud han är.

cred till den som gör att mitt rum också ser ut sådär.

ja, jag vet. det här är typ 10:e inlägget om ben och Billy Talent men fan, vänj er. hittar ju nya, bloggvärda bilder heeela tiden för dom är ju så fina. jag önskar att jag bodde i Canada, tänk att få gå på mer än en konsert per tredje år med Billy T. tänk att ha möjligheten att springa på perfektionen på gatan typ.

kvällen,


finfina selsius

den bästa meeths ''läraren'' och den fina pricken.

suddiga men vi är dom bästa tjejorna. fan va vi ägde upp allt ikväll!!

det blev helt grymt. jag sprang benen av mig, var nära att bryta ihop cirka 10 gånger och dog nästan av trötthet men fan, va grymt det blev! alla våra fina band var så jäkla fantastiska att jag blir tårögd, dom var peppade och allt gick som smort. typ. tack louise och sofia, vi klarade det!

en dag var jag och angelica rätt snygga i skolan, det var när kylan precis hade kommit till Lerum,




inte för att jag har så mycket att komma med mot hennes snygghet
men man får väl försöka! :)

ikväll hade Göteborg finbesök av världens bästa pappa. hans snabbvisit denna veckan innebär att han kommer hit tidigt på morgonen och åker tillbaka till norris direkt efter lunchföreställning utom just denna dagen. eftersom inget kvälslrep var planerat så passade fadern min på att spendera lite tid med sin yngsta dotter i Götet. det innebar H&M, pizza hut, en massa catching up och en massa meningar som sägs i mun på varandra eftersom vi tänker så lika hela tiden.

medans vi satt där och pratade så kände jag mig så...jag vet inte vad. lycklig? för även om min älskade pappa bor en massa mil härifrån så vet jag att det alltid kommer vara vi, vi kommer alltid ha det där extra speciella pappa-dotter-förhållandet som jag alltid har känt är så speciellt. vi kommer alltid kunna prata om allt och säga ord i munnen på varandra. jag är nog otroligt lyckligt lottad. två fantastiska föräldrar, fyra underbara syskon och en grym extramamma, hallå liksom? får man ha sån tur?



den fina pappan hade äntligen skaffat läsglasögon så han kunde läsa menyn.
50 år senare liksom!