det snöar utanför bussfönstret och jag funderar på låttexter, lyssnar om och om igen på förlåt att jag aldrig sagt förlåt med daniel adams-ray och tänker på vad han sjunger. funderar på tonen och på känslan i hans röst och vad det är för historia han berättar. om vad han menar med att hjärtat sitter utanpå. och varför han alltid vänder om när han vet att det kommer göra ont att börja om igen. jag godkänner hans ursäkt om att han aldrig har sagt förlåt, jag lider med honom och jag ger tillbaks hela honom så han kan ge tillbaks hela sig. när jag väl har kommit igång så lyssnar jag om och om igen på samma låt och inser hur smärtan lyser fram i hans röst. jag inser att låten bara handlar om ett ord och det ordet kommer alltid tillbaka, ordet kärlek nämns inte en enda gång i låten men ändå, känslan är där.