måndag kväll.

yes, jag känner att jag behöver få lite känslor ur mig så läs om ni vill eller låt bli.

jag och johanna var ju på sista mary poppins föreställningen i lördags som min pappa är med i för er som inte visste det. iallfall så gick vi bakom sen och dom höll tal och kramades och grät och så, och då insåg jag inte riktigt att det var slut tror jag, det slår mig nu mer och mer.
och för er som nu tänker; jaha och? det är bara en föreställning som är slut.
det är sant. men min pappa bor egentligen i norrköping och jobbar på teatern där, han har pendlat mellan göteborg och norrköping nu det senaste typ halv året för att spela i mary poppins. vilket har betytt att vi har kunnat ses mkt mer. förut och nu igen ses vi inte mer än en gång i månaden högst. och det äter upp mig innifrån.
jag är väldigt lik min pappa och kan alltid prata med honom om allt, saknaden har ju alltid varit stor iochmed att han bor så långt bort och så, men det är ännu värre nu när jag har haft honom här så pass länge och nu ska vi gå tillbaka till att ses så sällan.
jag har en stor gråtklump i magen pågrund av detta och allt är så jobbigt. det blev bara värre idag när vi pratade i telefon och han sa att jag lät ledsen och frågade hur jag mådde egentligen, och jag sa att jag mådde okej. och då frågade han varför bara okej. och då sa jag det att det är så jobbigt att vi inte kommer ses så ofta. och när jag väl sa det högt kände jag hur ont det gjorde och gör hela tiden. han sa att han alltid finns kvar och det vet jag ju, men det kommer inte bli på exakt samma sätt nu. jag förstår att det kanske är svårt att fatta om man inte är så nära sina föräldrar men jag är verkligen det med båda, det är ju liksom för att min pappa är skådis som jag vill bli det också, det var därifrån jag fick glädjen och passionen för det yrket. så det tackar jag för, tack pappa för att du gav mig allt det, för att du ger mig en massa hela tiden, för att du alltid finns där och säger rätt grejer och för att du är världens bästa.



pappisen i egen hög person.


tackar och bockar för att ni orkade läsa detta lite små lama inlägget, men vad är min blogg annars till för?

Kommentarer
Postat av: Lukas

Svempan e bäst and that´s that!

2009-03-17 @ 16:34:04
Postat av: johanna

ja finns här om du behöver <3 ja hoppas du vet

2009-03-17 @ 17:53:01
Postat av: fanny

man känner hur tårarna börjar bubbla upp inom än när jag läser. Jag är nära med mina föräldrar men jag har alltid känt att man inte får prata om känslor typ, att man skall vara glad heltiden. Så att prata i telefon med mina föräldrar gör jag nästan aldrig. du ska vara glad att du är nära dem. Mindre glad att han bor långt bort då :/

2009-03-17 @ 21:32:34
URL: http://fannyelina.blogg.se/
Postat av: Anonym

Såg din farsa in en sån där rena rama rolf avsnitt. Han va grym. :D

2009-03-19 @ 18:56:25

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0