Jag läser en så jävla bra bok.
efter mitt förra inlägg grät jag en väldigt massa, det var bra tror jag. sen la jag mig i världens varmaste bad och började läsa boken dådå och sträckläste den nästan, har typ 30 sidor kvar.
därifrån kommer iallfall utdraget som jag skrev på min bilddagbok för er som läste det, så ni inte tror att jag går igenom en identitetkris eller nått.
det är iallfall en bok som heter ''The very best of'' och den är skriven av Per Nilsson.

detta har varit en jobbig dag, det har iallfall lättat lite.
nu känner jag mest en otrolig saknad.
efter pappa, bröderna.
efter att komma bort.
det blir nog bra tillslut.
jag behöver bara folk som bryr sig utan att komma för nära.
om ni förstår, jag förstår knappt själv!