mina bröder är det bästa som finns i hela världen. seriöst så finns det inget bättre än att sitta med minstingen i knät, kolla på bolt med grabbarna eller att höra oscis säga kjaaaam kajsaa när han ska gå upp och sova. älskade jävla barn. det äter upp mig lite varje dag jag är ifrån dom, det märker jag när jag träffar dom igen. jag älskar dom till och med oändligt mycket när dom kladdar ner mig med klubbgojs från dagens zoo klubba och tro mig det bevisar ganska mycket. imorgon ska jag åka härifrån igen och jag känner bara att jag inte vill, jag vill bara vara här, långt bort ifrån allt jobbigt. här kan jag se ut och vara precis som jag vill och endå känna mig underbar och behövd, här kan jag gosa ner mig i soffan med pojkarna och se en gammal barnfilm som får mig att tänka tillbaks. här kan jag trivas dygnet runt.
fast jag vet ju att det är i göteborg som jag trivs allra mest, där finns alla mina vänner, min mamma och min skola. men ibland önskar jag endå att jag bodde här, i storstädernas småstad. i nästan hela mitt liv har jag undrat så mycket över varför just jag var tvungen att ha mina två familjer i olika städer, varför just jag var tvungen att slitas mellan människor på jul och nyår. men kanske är det så att någon måste och att denna någon var jag och min syser.
kanske.