neeeeeeej.
jag går runt med en ledsen och deppig klump i magen som jag inte kan göra nått åt.
och allt för ''det''s skull. jag hatar det verkligen för jag vet att jag egentligen borde vara sur som fan och
bara skita i det, inget av det är ju värt det.
men jag kan inte, jag har fortfarande en saknadkänsla i mig som jag inte blir av med. det suger så mkt och jag önskar att jag visste vad jag kunde göra för att bli av med den,
jag önskar att jag bara kunde ignorera och inte ens bedyra det med en tanke eller blick så som jag borde. men istället tänker jag alldelles för mkt på allt och önskar att det hade blivit annorlunda, att personen i fråga hade varit annorlunda.
jag vet att såhär borde jag känna om jag hade vart superkär och det verkligen hade vart nått men även om det inte var så, är jag så jävla sårad. det gör så ont att bli utnyttjad på det sättet om ni förstår vad jag menar. det är som en dålig high school rulle som man inte förstår, bara utan det lyckliga slutet där svikaren blir kär medans utnyttjandet pågår. inte ens så är det.
det är nog nått fel på mig.
dessutom känner jag mig så falsk, för i skolan kan jag liksom lägga på akten och vara glad och låtsas att jag bara är så sur och arg, för det är så jag gör, så jag funkar. jag kan inte gå runt och vara ledsen, det är inte den personen jag är.
därför är jag så tacksam mot mina vänner som faktiskt ser bakom den där glada ytan och märker att nått är fel.
missförstå mig inte, alla skratt är inte falska. inga skratt är falska faktiskt, jag har bara lärt mig att koppla bort det ledsamma för då. men så kommer det en minnesbild eller ett visst ansikte och då är det kört. då kommer känslan igen.
det känns som om det regnar i mig just nu.
du vet att du kan snacka med mig<3, ja kan känna när du inte mår bra å de är inte kul ja vill få dig å må bra <33
tack darling. jag vet att du finns där och det är jag glad för! <3
kram på dig kajsa<3<3
woot? vad har hänt?
kajsi. du vet att alltid finns där för dig om du behöver prata eller en axel att luta dig på!
du är bäst, glöm inte det !
jag känner verkligen igen mig i att man "är glad" i skolan och så , jag kan inte heller vara ledsen i skolan isåfall är jag mest ireterad, men hemma så blir man typ deppx100 eller nått haha.
Även om jag kanske inte vet vad som hänt , eller kanske jag vet , vem vet.
känns så sjukt tråkigt att du verkligen känner så här.. även om vi inte umgås så mkt längre så lider jag med dej kära kajsa. hoppas verkligen du ska få bort den här känslan snart och att solen börjar skina inom dej <3 vissa saker glömmer man aldrig och man har svårt att gå vidare, det är lätt för andra att säga -"äh glöm det." men så lätt är det inte, det vet jag. det ända man vill är att det ska bli bra men livet leker inte alltid. men dom stunderna med glädje tar oftast över, jag hoppas du fokuserar på de lyckliga stunderna och verkligen tar dej samman och förstår från hjärtat vilken fin/snygg/underbar tjej du är, för om du nu trycker ner dej själv pga. av detta, du inte kan glömma, så sluta med det. för du är totalt underbar. bara vissa männsikor som aldrig får lyckan att uppleva o inse det. men jag har blivit en av dom och det är jag jävligt glad för. glad att jag fått äran att lära känna dej o se hur fin människa du e <3 du uttrycker verkligen det fina hos en människa kajsa! hoppas snart solen börjar skina inom dej<333
du kan alltid prata med mig! du kan alltid skratta med mig! du kan alltid gråta med mig! jag kommer alltid att finnas här om så världen går under!
jag känner igen mig i allting faktiskt.
kajsa, vi sitter på samma sitsar.
jag finns här om du vill prata <3
I LÖÖÖV YOU<3
