när jag gick mot snålblåsten idag tänkte jag på det där. på orden som utväxlades och på dina händer som pillade med ölglaset du hade framför dig på bardisken. medans jag svänger av upp på såggatan känner jag din andedräkt i mitt öra och dina armar runt min midja. när jag låser upp min dörr ser jag framför mig bilden av hur du drog mig till dig bara snabbt men så pass länge att jag kände att du luktade tobak och öl.

men den tydligaste bilden är den som framträder på min näthinna när jag stänger ögonen, det är den bilden som skär sig. det är en ursäkt följd utav den där ryggtavlan prydd med svart skinn, påväg bort med alldeles för snabba steg.