Japps. nu behöver jag få lite känslor ur mig, läs om ni vill eller låt bli.

jag känner mig ganska tom just nu, hatar att jag bara blir besviken gång på gång och tkr att nånstans
räcker det nu. jag har fått höra hela mitt liv att jag är  bra och räcker till, men tydligen inte?
varför blir jag då sårad och skit hela tiden. är jag inte värd bättre?
idag tänkte jag att  jag kanske ska skita i kärlek helt, och bara vara nöjd utan det. men sen kände
jag hur tomt det skulle bli utan en förhoppning om kärlek och sånt iaf. jag behöver nån.
och det suger apröv. jag önskar att jag skulle kunna vara en såndär cool independent woman som inte
behöver nån men som alla vill ha, men jag vet inte hur man blir sån. jag tror inte det går att öva upp faktiskt.

det som iaf är posetivt är att jag fortfarande har en gnutta hopp, jag har ju ett supersött span men är rädd för att
göra nått så att det skiter sig, har ju ingen aning om hur han känner för mig. Jag är så trött på ovisshet och känsloskit.
kan det inte bara vara enkelt?

men kanske är det är sant som folk säger, tredje gången gillt.

med hopp,

Kajsa